Hur fångar man en klubbs själ och 40-åriga historia? Ett sätt är att gå igenom gamla protokoll och noggrant redovisa fakta i kronologisk ordning. Ett annat sätt är att bjuda in veteranerna på ärtsoppa och punsch, SSBK valde det senare.

Det var första onsdagen i oktober som veteranerna var kallade till klubben. En del kom för egen maskin, andra hade fått skjuts medan andra anlitat taxi. Många av de grå pantrarna fick än en gång erfara att backen upp till klubbstugan inte blivit lättare att besegra sedan sist.

Efter att Kenta Axelsson inlett och lämnat över till nuvarande ordförande Stefan Roos gick ordet till Dennis Becker, en yngling som i det här sällskapet måste räknas till kategorin ”smågrabbar”. SSBK bildades 1966 och Dennis kom inte med förrän 1968. Men full i fan som han är fuskade han genom att ta med sig en pärm med delar av klubbens gamla bokföring som han plockade intressanta uppgifter från. Som exempelvis att medlemsavgiften 1964 var fem kronor eller att ärträkningstävlingen vanns av Kjelle Davidsson som kom närmast de 3652 ärtor som påsen innehöll. Alla typer av uppgifter hade noggrant nedtecknats för hand i bokföringen.

Första åren
Ursprungligen var SSBK en avknoppning från Stockholmsavdelningen och under några år var man en sektion vilket innebar att alla beslut måste godkännas av ”storebror.” Vi fick veta att den första stugan låg uppe vid nuvarande Valpleken, men flyttades i mitten av 60-talet till nuvarande övre plan. Men en förödande brand strax efter flytten gjorde att stugan gick upp i rök.

Verksamheten avstannade dock inte utan med hjälp av två manskapsvagnar som stod uppställda i södra änden av nuvarande stora planen drevs verksamheten vidare. Med gemensamma krafter byggdes den nya klubbstugan upp och 1971 stod den färdig.

Man hade även andra aktiviteter förutom hunderiet, såsom julgransplundring och något som kallades pjäxdans, en aktivitet som fick en del av de äldre att le förtjust. Om det var några särskilda minnen förknippade med denna företeelse eller om det var punschen som började verka gick dock inte att utröna.

Under en period infördes en enhetlig färgsättning i klubbens färg orange, något somliga tyckte gick lite för långt. Allt var orange. Stolar, gardiner, dukar, panband. Under klubbens första år var det också ett smärre äventyr att ta sig till klubbområdet då vägen gick över en enkelriktad träbro över sjön Magelungen.

Eftersöksgruppen
Det berättades att klubben hade en egen eftersöksgrupp som hjälpte polisen och var ute och letade efter försvunna personer. En gång var det en ung tjej som hade kommit bort. Man letade hela natten men framåt fyra på morgonen var man på väg att ge upp. Alla som var med skulle ju iväg till sina vanliga jobb och behövde få några timmars sömn.

Men när man var på väg att lägga av, började en av hundarna markera mot ett nedgrävt rör och när man kröp in och tittade så låg tjejen som man letat efter inne i röret. Hon levde fortfarande och sedan man fått fram henne ur röret kördes hon till sjukhus och tack vare sökgruppen från SSBK överlevde hon.

Långt senare kom det ett brev till klubben från Amerika. Det var flickan som man hittade den där natten. Hon bodde numera i USA och nu skrev hon till SSBK och tackade för att man räddat hennes liv.

Uppvisning
Samtalet kom också in på alla uppvisningsgrupper som man haft genom åren och som har gjort god PR för SBK i allmänhet och SSBK i synnerhet. Det fanns en sådan efterfrågan på uppvisningar att man hade svårt att hinna med och ställa upp överallt. Man var exempelvis på daghem, på Långbro sinnessjukhus, stora Stockholmsmässan.

En vinter var ett gäng på Björnkulla, som då var ett hem för utvecklingsstörd, och lät barnen åka pulka efter hundarna. En av killarna som åkte med var initiativrik. När man kommit längst bort från hemmet kastade han sig ur pulkan och rymde till skogs. Enligt uppgift blev rymlingen infångad tämligen omgående men visst var det ett snyggt försök.

Draghundsåren
Apropå vinter och draghundssport så var det under en period i början av 80-talet en viktig del av SSBK:s verksamhet. Klubben var då Sveriges största draghundsklubb. Men det var väl inte alltid som det gick helt i enlighet med planeringen. Som när man skulle preparera draghundsspåret natten före en officiell tävling och en av sandsäckarna som låg som tyngd på spårsläden gick sönder. När den som provkörde spåret strax före tävlingen kom tillbaka och frågade ”om det skulle vara sand i spåret” så spreds en viss panik i arrangörsledet. En snabb insats med snöskotern bestyckad med piassavakvast gjorde dock att tävlingen kunde genomföras.

En annan anekdot handlade om den funktionär som fått i uppdrag att vakta korsning där draghundsspåret korsade en annan stig. Nämnda funktionär tog ordern på fullaste allvar och om någon ville korsa spåret, oavsett om något ekipage var i antågande eller inte, så blev det kalla handen. Den stackare som vågade trotsa den ståndaktige vägvakten blev rent fysikt tillrättavisad och virvlarna i snön vittnade om att han verkligen tagit sin uppgift på största allvar.

En skidlöpare som Janne Fick hörde på sin tid till den svenska draghundseliten och till och med undertecknad har fått den tvivelaktiga äran att se hans ryggtavla försvinna bort längs draghundsspåret.

Det egna draghundsspåret runt klubbstugan och allt vad som utspelade sig där gav upphov till en rad historier. Platser och backar fick namn som berättade om vad som där utspelat sig. Man kan bara ana vilken dramatik som ligger bakom namn som Berner Senner-passet, Hoppets krön eller Dödsspiralen.

Stora framgångar
SSBK har genom åren varit en klubb med stora tävlingsframgångar med deltagare i alla grenar på SM. Ett år var exempelvis fem av de femton skyddshundarna på SM från SSBK.

Utanför fönstren sänkte sig stilla mörkret och kombinationen av gamla minnen samt punsch och ärtsoppa gjorde allt fler talträngda. Men Kenta hade satt en deadline då det hela skulle vara över och den höll han stenhårt på. (Nåja, någon timme drog det väl över i alla fall.) Och det var nog tur att någon satte stopp för annars hade vi nog suttit kvar där än.

Men vill du höra mer om SSBK:s historia så finns dom fortfarande där på verandan eller runt kaffebordet, de gamla stötarna. Gå på dom bara och fråga om hur det var, då på den grå forntiden.

Av: Leif Andersson